Ligger uppkurad i våran minsta soffa med datan uppe vid halsen. Kände mig halvrisig i morse när jag vaknade så beslutade mig ganska snabbt för att stanna hemma. Mamma försökte släppa på min huvudvärk med lite massage och nu står pappi och lagar frukost till mig. Helt okej att vara hemma ändå, trots smärtan.
Fick något fint av mamma när jag däckat här i soffan , hon såg väl på mig att jag behövde något uppiggande. Storasyster hade lämnat någonting till mig innan hon åkte tillbaka till USA igår. Jag fick ett vitt kuvert i handen som det stod "Världens bästa syster" på. Tog inte lång tid förrän tårarna strömmade ner för min kalla kinder. Det stod så fina saker i kortet som låg där i. Det har nästan gått tre år utan henne här och nu återstår 1,5.
Jag och mamma kramade om varandra och pratade länge. Visst känns det jobbigt nu, 1,5 år känns som en evighet. Tänk vad mycket som kommer hinna hända som Malin inte kommer vara här och dela med mig. Hon har ju alltid varit den jag kan dela allt med. Samtidigt är ju det här hennes dröm, klart hon ska vara i USA och uppleva allt det där man ska ha upplevt innan man är för gammal!
När hon kommer tillbaka har jag fyllt arton år. Tänk vad många år vi har tillsammans framför oss då. Den sommaren tror jag kommer bli underbar. Vi ska sitta på någon mysig uteservering i klänning, ta ett glas vin och prata om allt och ingenting.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera